Forts Djursjukhuset med Bella

OK, för att göra en lång historia om möjligt ännu längre så begav jag och döttrarna och båda hundarna oss iväg för att kolla lite Malmö och lite Lund innan Tiden i Helsingborg 14.20. På vägen in till Lund ser jag att jag har ett missat samtal från ett Helsingborgsnummer och ett lämnat meddelande. Jag lyssnar av en mycket bekymrad röst som säger: Ja hej, det här är Birthe på Hbg djursjukhus, STORDJUR, du hade bokat tid för en häst!.........?????....... Men vad jag kan se här är Bella en hund (jag hade ju snällt fyllt i formuläret på internet och sanningsenligt uppgivit att Bella faktiskt är en hund). Well, jag ringde upp Birthe som avbokade min tid.
Jaha, där står vi nästan halvvägs till Hbg inställd på att få hunden (eller som vi nu kallar henne: FallaBELLA - för er som inte vet - en väldigt liten hästras :-) undersökt och röntgad IDAG! Du kan ju åka upp och söka akut sa hon för vi har inga tider förrän nästa vecka, just nu sitter bara en i väntrummet. Sagt och gjort. Vi var uppe på smådjursavdelningen vid 14 tiden och det var verkligen inte speciellt mycket folk. Madeleine och Lisa slog läger bak i bilen och jag, Isabelle (min lilla veterinär-in-spe) och Bella slog oss ner därinne. Redan efter ca en halvtimme kom vi in i ett behandlingsrum! Kanon tänkte vi, ca 14.30.............
Vid 16.30 var det bara Bella som såg ut så här.

Jag var beredd att ta livet av mig av pur tristess och vi var alla alldeles hungriga - inte ätit sedan frukost (vid 11). Ja som ni ser så är det klinkergolv. Inte aktuellt för en whippet att lägga sig på det utan hon hoppade upp och la sig på skinndynan. Jag kan dock intyga efter 4,5 timme på den att dess märke för evigt är ingraverade i min bak och marginellt bättre än klinker!

Som tur var så kunde Isabelle "roa" sig med att springa och kika in i alla de andra behandlingsrummen där hundar och katter rakades och behandlades för den ena äckliga åkomman efter den andra som hon sedan kom in och livligt återberättade till en inte fullt så intresserad mamma. Helt enkelt var det så att det kom in det ena akuta fallet efter det andra som fick gå före oss. Som Isabelle sa vid 6-tiden: -Nu är vi helt ensamma här mamma, så nu måste det vara vår tur :-)

Nåja, nu är jag hemma igen. En veterinär kom in till oss vid 18.10. Kände mycket nogsamt genom hennes lilla ben, inte odelat nöjd över detta tilltag som nog trots allt gjorde lite ont. De var mycket beklagande och trevliga och vid halv sju-tiden var det minsann dags för röntgen. Vetrinären tyckte att hon verkade så lugn att vi nog kunde göra det utan att ge henne lugnande. Ja, det gjorde det, men jag fick, iklädd månlandningsmundering i silver, dopa henne med rejäla mängder Frolic istället.

Så stog vi där då, veterinären jag och Isabelle och tittade på röntgenbilderna - målet för dessa eviga timmars väntan - och ser att där är en liten skillnad mellan den sjuka och friska tassen men ingen av oss kunde tala om vad det var och hur vi går vidare - kan vara en liten fraktur, eller flisa av, eller något. En ortoped ska undersöka bilderna imorgon så - fortsättning följer!