USA-resan del 5 Sanibel och Captiva

Vi började med att åka över bron från Cape Coral in till Ft Myers. Det ligger ganska sjyssta hus längs vattnet på båda sidor! Jag måste väl säga att jag hade ganska höga förväntningar på dessa snäcköar (och ja Lotta - jag tror bara det är så att det fanns mycket snäckor där :))

Åt ena hållet var det ganska bra väder

åt andra var det lite mer dramatiskt. Vilket är lite roligt eftersom Lena inte alls är förtjust i åska ;) Vi har aldrig varit i Florida och klarat oss så länge från regn och åska, men idag såg det ut att bli lite av båda ...

Det är ju fina växter...

... och pampiga hus

lite varstans, men dessa på Sanibel

Inne på Captiva var det kolossalt färggranna hus med mycket snickarglädje.

Ja, vi körde och körde till vägen var slut, och jag var i ärlighetens namn inte jätteimponerad - tyvärr. Fint, fina hus, men det är det ju överallt, men MAKALÖSA nere i Naples, dit ska vi på söndag.

Ja, här var vägen slut och Madeleine ville bada i havet, som den enda, det var riktigt mörkt på himlen och började mullra lite.

Lena, Per och Astrid

(Ja, alla har förstått att jag kallar min Per för Per och Lenas Per för Pelle)

Per, Pelle och Bea

Madeleine på väg er i vattnet. Här på Gulf-sidan är det väl ca 32 grader i vattnet...

Tja, det fanns ju snäckor i sanden - men inte så himla märkvärdigt...

Vi fick rusa till bilen då det kom en rejäl skur

Just denna dagen kanske familjen som hyrt de små gröna baggarna skulle ha hyrt - något med tak :))

Jag älskar de små söta ödlorna som finns överallt

Här på "Island Cow" inmundigade vi lunchen

Snygga takfläktar? Tja, men de behövs verkligen här

Lena och jag, som vanligt blanksvettiga

Nu är vi på Tanger outlet i Ft Myers - som av en händelse låg PRECIS längs vägen på vägen hem! Här blev jag med en fantastisk väska på Coach, badlakan från Ralph Lauren och lite annat smått och gott. DOCK ingen BH från Maidenform som jag hade bespetsat mig på - men man kan inte få allt, bara nästan :D

Det är väldigt pråliga färger på allt, det får man bortse ifrån, det kan Lena och jag!

Idag har vi bara solat, badat i poolen och slappat. Imorgon (lördag) ska vi väl sola och bada lite till, sedan tänkte vi åka in till byn och äta på Iguana Mia som vi fått tips om. Mexikanskt. På söndag tänker vi åka till Naples och besöka Cheesecake Factory - de har helt fantastiska sallader - också! Imorgon ska Pelle och Lena och Vi byta sovrum också. De började att ha det Fina Största Sovrummet, imorgon natt blir det vår tur.

Ses snart och TACK igen för att så många kommenterar! Kraam!

USA-dagbok del 4 Vardag i Cape Coral

Tjaha. Vi har en fantastisk pool till huset. Så här tillbringar vi förmiddagarna med att bada och sola, inte fel alls.

Isabelle gör volter både fram och tillbaks och älskar sitt nödvändiga cyklop för att inte få vatten i näsan!

Här brottas Astrid och Pelle med en nyinköpt luftmadrass

Vy 1 liggande på terassen

Vy 2 (poolutrymmet är inklätt i nät så att vi slipper alltför många djur på besök). Vilket påminner mig om att första kvällen gick Per och jag ut för att titta lite - och vi blev banne mig jagade av en gigantoskalbagge. Palmetto-skalbagge. Lever tydligen av bären på just den speciella Palmettopalmen som vi har utanför. Stor som bara den - och snabb :) Per höll på att springa ner mig :)

Vy 3

Stackar M mådde inte bra på måndagen så hon låg och sov inne i svalkan, lite feber och ont i halsen, men hon är bra nu igen.

Att säga att amerikaner är "tacky" är väl att överdriva? Eller vad säger ni om detta lilla nätta delfinbord?

Igår var vi på en liten oansenlig "mall" i Cape Coral och hittade en party-tillbehörs-butik. Där hittade Lena lämpliga "25-years-together" servetter och bordsdekoration för deras dag just igår! Grattis go´vänner!

Di lyckliga unga tu :)

Pelle och Bea "the american way"

Ja, jag skriver lite om mitt ben också. Dödsirriterande att det fortfarande är så svullet!! Det ser ut som om benen hör till två olika personer!

...och bakifrån ser det ut som ett elefantben! Hmmm undras hur länge det ska envisas med att se ut på detta viset?

Här är min fantastiske make och underbara barn på Coconut Point som fick sig ett besök idag!

Imorgon ska vi åka till Captiva Island och Sanibel. Dessa snäcköar finns med i "100 saker att se innan du dör" så det ska bli jätteroligt. Madeleine vill gärna surfa så det kanske vi kan få till där. Tills nästa gång! Tack snälla ni som kommenterar! Så himla roligt att få respons. Det är för er jag gör det :)

USA-resan del 3 - Island of Adventure, Shopping & Universal Studios

Väl i Orlando skulle vi till Island of Adventure och Universal Studios, det hade barnen bestämt. Vi började med IoA dag 1. Madeleine hade suttit på nätet och kollat alla attraktioner och deklarerat att hon skulle åka ALLT!

Detta är Hulken, den åkte hon när hon var 9, hon skulle titta denna gången sa hon :)

Gänget!

Vi som inte åkte så mycket väntade desto mer! Mycket nyttigt för både mig och Lena som tränar Tåkdie - Tojhris - Tå l a m o d - pust, svårt ord!

Hogwarts School of Witchcraft and Wisardry

Det jäkla benet svullnade så Per fick gå och hämta en rullstol - det var jag och alla andra feta tanter och farbröder ;)

Hogsmeade - helvete vad varmt det var!!! Kändes helt sjukt att se fusksnön på taket

När jag såg den tre-hövdade hunden inne i Filch´s affär längtade jag lite efter gulleoffarna

En representatn från varje sjöng à-capella, självklart fantastiskt eftersom allt amerikaner gör bra gör de ju så himla bra

Så var det dags för Madeleine att åka "Duelling Dragons" - ja hon åkte den - ensam förstås, och jag har aldrig sett en lyckligare unge än när hon kom ut :) Otroligt!

Så här såg halva ut...

Vi hade varit där i 8 timmar, alla var varma och trötta, papporna hade åkt med en Flume-ride - modell större och blötare så både Per och Pelle var dränkta, den andra lite grinigare över det än den första, fick köpa nya shorts o t-shirt, det gjorde Isabelle också - och trosor på Betty Boop ... de andra bet ihop.

Så vi avslutade med denna fantastiska show som Per gärna ville se, vi kom ihåg den från senast vi var här. Cyklister och motorcyklister. Bra att ha en i rullstol med - man får gå in från sidan innan alla andra och ta de bästa platserna :)

Sedan körde de 3 st motorcyklar i denna lilla boll! Såååå coooola! Isabelle filmade det, ska se om jag kan få in den en dag :)

Vi avslutade med middag på Hard Rock Café på City Walk!

Pelle och Per

Isabelle

Madeleine

Nu är det nästa dag. Vi avverkade Prime Outlet, här: Florida Mall och sedan Premium Outlet. 10-22 utan rullstol - jag var lipfärdig på kvällen. Alla var nästan det faktiskt, utom Per som höll sig pigg och glad! Här försöker han se intresserad ut medan Bea förklarar att hon har köpt smink från ID på Sephora ...

Isabelle ville ha strumpor i sina nya Converse

Systrar åt vars ett håll - som alltid faktiskt :)

Nu är det söndag och vi tittar in på Universal Studios innan vi kör ner till huset i Cape Coral.

Nästa systerpar, Astrid och Bea

Lena kör runt mig. Idag tog jag en rullstol redan vid parkeringen :) till allas stora glädje då vi snek från sidan in på allt

Här börjar Madeleine med att åka Hollywood Rip rider Rocket - ensam - värre än Hulken sa hon, men log ändå med hela ansiktet!

Bea och Isabelle åkte Mumiens återkomst medan vi andra fortsatte - vänta! I värmen, men här hade vi iaf sjysst underhållning! Blues Brothers.

Lena och Astrid

En otroligt orädd och MÄTT ekorre!

Hela gänget på Fear Factor. Här kom vi in precis när det kom ett superregn.

Skorpioner på en frivillig ur publiken... eeouwww.

Efter det satte vi oss i bilen 16-20 sedan var vi nere i Cape Coral! Fantastiskt hus, men det blir nästa del, nu orkar jag inte mer! Hepppp!

USA-resa del 2 resdag 2

Jag såg att jag hade stavat som en kratta i förra inlägget men jag satt och skrev löptext utan att korra... det blir så, jag hoppas att alla vet att jag faktiskt KAN stava :)
Som tur är har jag mycket effektiva förträngningsmekanismer och gårdagen är redan som bortblåst. Lite yr ikväll efter ca 55 mil i bil idag MEN vi kom fram fortare än vad vi hade tänkt!

Som du ser var det ganska skönt att sitta i en luftkonditionerad bil tros allt, 37 grader skojar man inte bort :)

När vi kom fram till Westgate Resort and Spa i Orlando kastade barnen - och Per - sig i poolen, ända tills Isabelle kom uppfarande och sa att det var ju helt ohygieniskt med sådana pooler - hon hade fått en stor tuss av någon annans hår på sig. :)

Här är "barnen" utanför restaurangen på kvällen (ser du Rebecca att Isabelle har anammat din gest)

Tack snälla ni som kommenterade förra! Så glad jag blev! 7 kommentarer på en dag är nog rekord... nästan värt sjukdomen på resan ;))

Imorgon blir det "Island of adventure" hela dagen från morgon till kväll - det går åt många liter vatten då!

USA-resan Dagbok del 1 - Resan hit

Här sitter jag nu i en liten håla 1½ timme söder om Atlanta, ensam före 7 på morgonen (13.00 hemma, så fast jag inte kom i säng förrän 5 på morgonen hemmatid så kan jag inte sova mer...det är en fantastisk dag, klarblå himmel och ca 28 grader).
Ja jösses vilken resa. Jag börjar från början. Vet inte om ni alla vet, men jag är handikappande åksjuk...
Dagen började med att mamma och Hilding kom för att flytta in till hundarna och köra oss till Kastrup. Allt gott och väl, vi är på Kastrup strax efter 7 nyduschade och förväntansfulla. Jag skulle ha en rullstol för att slippa gå de långa sträckorna, vi checkade in och "gick" för att äta. Jag tog glatt på mig mina åksjukeband som fungerar så bra på resorna mellan Stockholm och Malmö. När vi har handlat frukost så går vi rakt in i vårt resesällskap - kompisfamiljen - som hade fått ett direktflyg från CPH, vi skulle mellanlanda i Paris. Konstigt, att man på denna stora virriga plats bara kan befinna sig på exakt samma plats som människor man känner i exakt det nuet - det får mig alltid att fundera över hur många sådana möten man MISSAR i livet...men det blir ett annat inlägg :)
Så vi tar oss till gaten och går på planet mot Paris, jag har en bok med mig som verkar jättebra ("Hypnotisören" av Kepler) som jag kastar mig över och läser nästan hela vägen - i backspegeln kanske inte en alldeles lysande idé men jag mådde bra - ända tills inflygningen som var gräslig. Jag satt och kallsvettades och skakade, men klarade mig utan att kräkas, än så länge.
Engelska får åksjuka är "motion-sickness". Det blir en massa "motion" när man dessutom blir körd i en rullstol överallt som inte alls var till fördel för mig... på alla sät, men när vi landat (och förresten skulle gå av via en flygplansstege mitt ute på plattan) så stod där en handikappbuss där och väntade på vår lilla familj. Nåväl, en himla massa runtkörande, väntande, väntande och väntande trodde vi nästan att vi skulle missa planet, men vi kom med och så fort vi kom på kände jag att all åkning i bil och buss bland dieselångor och i rullstol i 190 runt Charles de Gaulle ändå var droppen så jag fick ila in på toaletten för en date med Ulkus. Som de flesta vet så brukar det lätta och bli bättre, men det blev inte det... Jag satte mig i min stol (vi hade de fyra mittsätena) och mådde så dåligt som jag har gjort få gånger i mitt liv och visste att jag hade 9,5 timme framför mig, sittande i 90 graders vinkel när jag vet att det enda som lindrar är att jag kan lägga mig ner.... Den paniken sominfinner sig när hela kroppen känns som om alla nervtrådar ligger utanpå, beröring gör ont, huvudsvålen är bara öm som brännskadad hud... Ja, det var inte kul. Jag försökte vila mot Per och lyckades nog somna lite - under den timme och en kvart som vi stog kvar på plattan i Paris för att det var något fel (!) när jag sedan vaknar till liv och kräks och mår ännu sämre - då lyfter vi. Jag satt rakt upp och ner och grät som ett barn i nästan en timme. Sedan la jag mig i Pers knä dubbelvikt som en fällkniv och somnade en stund. Behöver jag säga att hans och min kropp värkte... Vi bytte mödosamt plats så att jag skulle kunna lägga överkroppen på hans andra höft för att kunna kvadda den lite, då kommer jag på att jag ligger på andra stolen från gången och benen mot barnen, jag kunde lägga upp benen i deras knän och vips så hade jag en säng som var, ganska exakt, 1.76.
Ja nog om detta, efter att ha fått ligga där ett tag och få lite oroligt sömn så blev det successivt lite bättre. Efter 5 timmar kunde jag resa mig lite grann och pilla i mig lite kyckling och bröd för då skrek magen så att jag inte fick någon ro för det. Efter ett par timmar blev det sämre igen efter lite turbulens så historien upprepade sig.
Låt mig säga att det var inte mycket med mig när jag klev av planet i Atlanta - och slogs av 35 gradig stillastående luft i avgångs-"tuben". Menmen, med fast mark under fötterna så återvänder livsandarna ganska snabbt så vi tog oss igenom Atlantas flygplats (där man lite smidigt måste hämta ut väskorna 2 (!) gånger för att man ska igenom en säkerhetskontroll för att komma UT från flygplatsen också. När vi står där, efter att vi kommit igenom passkotroll och allt, säger Isabelle - "Var är påsen? - Plastpåsen med mitt Nintendo?" Varpå Madeleine tillägger. "Där är den plastpåsen med alla dina småburkar och flaskor också för Isabelle skulle ha nässpray!" Ja jösses, jag kunde ju inte springa någonstans utan vi gör en repris på när vi var här senast och Isabelle hade glömt sin handväska på en toalett, Per och Isabelle måste ut genom security, tillbaka till gaten där planet - stod kvar och inte ens hade blivit städat - springa tillbaks igen genom passkontroller och security för att hinna ikapp mig och Madeleine med allt handbagage på väg att hämta vårt bagage på nytt. Så klockan 20.05 eller så är vi vid Alamo´s biluthyrning där kompisfamiljen har suttit och väntat i cirka 2,5 timme.

Man kunde ju tycka att det på något sätt var nog med det, men det kommer lite till. Jag är av förklarliga skäl hungrig som en varg och säger att min första prioritet är mat, så efter vi har kört från flygplatsen hittar vi en McDonalds som får besök av gänget.
Jag hade bokat hotellet en bit söderut för att vi skulle köra till Orlando dagen efter. Det är ju svårt att uppskata avstånd riktigt på en karta som visar hela Georgia, men jag tyckte det var lagom ner till Warner Robins...
Det visade sig vara 16 mil.... Lite mer än vad vi hade tänkt köra första kvällen...
Nåväl långt om mycket längre lokaliserar vi så detta hotell genom att min väninna hade fixat en GPS med USA-karta. Det var bra, för det var tusen svängar ut i obygden innan vi var framme en kvart ifrån motorvägen men upplevdes av oss som minst en timme......... Nu vaknar alla - barnen ska ta ett dopp i poolen innan frukost. Vi hörs!

Bloggtorka - semester

Nu har både Per och jag gått på semester. På onsdag flyger vi till Atlanta för vidare bilfärd ner mot Orlando 3 dagar för att sedan fortsätta till Cape Coral. Jag hoppas nå lite internetanslutningar då och då för att kunna uppdatera bloggen med ojämna mellanrum, när tid och ork räcker till.
För er som har läst om mitt ben kan jag berätta att det idag är 5 veckor sedan jag bröt benet!! 5 veckor?! Ja, trots att det har känts oändligt emellanåt så har det faktiskt gått fort.
Men det är väl som i alla andra sammanhang att tiden är faktiskt inte längre! Hur skrämmande det än kan te sig. Nå, tillbaka till benet. Måndag om en vecka har det gått 6 veckor, först då får jag lägga bort allt stöd, men för att slippa ta kontakt med ett sjukhus där för att ta bort gipset får jag redan på tisdag bort det och ersatt med en hårdplaststövel typ pjäxa som man kan ta av och på (som jag förstår det). Gissa om jag på tisdag, så fort jag kommer hem, kommer att ta av den, TVÄTTA och RAKA mitt ben?!? Håret är mörkt och så långt att det nästan krullar sig... eeoouwww. Jag har blivit ganska brun om överdelen av benet så det kommer att behövas lite power-solning för att komma ikapp, kanske 50 i solskydd på det bruna och inget på det vita ;)
Nåväl gott folk. Hoppas att ni kommenterar flitigt när jag bloggar från semestern som alltid :) och ha nu en riktigt trevlig sommar till er alla som har gått på semester eller ska gå på semester. Kraaam - och vet ni vad förresten - jag kommer att sakna hundarna något galet trots att jag vet att de kommer att ha det jättebra. Lisa går redan och tittar lite skumt på resväskorna, precis som för att se om hon får plats :)