Ny täcken till tjejerna och lite annat

Dessa urtjusiga täcken fick jag äntligen hämtat på posten igår efter fyra sorger och femton bedrövelser för mig och stackars Birgitta Eriksson (Kennel Catch up´s) som hade skickat dem.

Jag fick besked om att de var skickade i början av förra veckan, sedan har vi gått och väntat på att de skulle komma varje dag. Till saken hör att jag har varit bortrest tre dagar i veckan så jag har ringt och kollat med barnen - har de inte kommit än? Inga avier som säger att vi har stora brev att hämta? Nej, nej, nej.

Så igår skulle städfirman komma, så i torsdags kväll tog jag itu med bänken i grovköket med tidningshögar och ren tvätt - och se där låg de!! Ilade iväg och så här bra blev det:

Jag tycker att de påminner lite om drottningcaper med hermelinbrämade kanter och krage :-) De var varma och goa i ala fall - och URSNYGGA.

Vi gick genast på långpromenad för att prova dem (även om det i ärlighetens namn var lite för varmt igår...). Alldeles vindstilla, till skillnad från idag - då himlen är klarblå men det blåser småspik.

Jag har en runda jag alltid brukar ta som är ca 4,5 km med en bit på mitten där jag släpper dem på en stor gräsyta med en kulle på. Som vanligt tog jag av dem täckena och kopplen och de sprang iväg som galningar. Jag tycker det är så bra för det tar en 20 min att gå dit så de är uppvärmda när de sätter fart och racear iväg och jag går och njuter alltid av att se dem släppa loss. Det tar mig 5-7 minuter att korsa fältet och kullen och under den tiden springer de oavbrutet runt mig i större och mindre cirklar vilket innebär att de springer flera kilometer på den tiden. Igår kändes det inte alls bra - jag vet inte varför, redan när jag släppte iväg dem fick jag en olustig känsla i magen. OBS, jag hörde att det lät lite dramatiskt när jag skrev - men det hände inget med dem! De törnade ihop och rullade runt efter en liten stund, sedan sprang de som galningar igen, krockade och tumlade runt - de brukar aldrig göra det. Såg att Lisa sprang så konstigt med bakbenen och haltade lite. Jag stannade mitt på kullen och böjde mig över bakdelen på henne och undersökte bakbenet - men såg inget speciellt (förmodligen en liten sträckning), men jag fick syn på vulvan på henne som såg jättekonstig ut. Halva är helt som avskavd och svullen som om det ligger en mjuk pottekula under huden och ovanför är som en spricka - någon som känner igen och har hört om eller sett så är jag tacksam för kommentar.

Nå, då tyckte jag att det var färdigsprunget och sätter på dem täcken och koppel igen. Vi tar inte mer än två steg - så flyger det upp en kanin nästan under fötterna på oss!! Du söte Göte vad vi (jag) blev chockade. De båda drog ju efter som streck - den metern som kopplet tillät, med en nästan urhakad axelkula som effekt! Hade de inte varit kopplade så hade det varit en kanin mindre den saken är säker! :-) Det som var roligast var att Bella var nästan mer uppjagad än Lisa! Det ska bli väldigt kul att se när LC-träningarna kommer igång igen om hon kan få sin licens. Känns som om hon kommer att bli en alldeles utmärkt LC-hund!

Ja hörrni, det var längesedan jag bloggade ordentligt. Jag reser och jobbar väldigt mycket, har inte ens haft så många whippetträffar i o m att det har varit utställningar och LC och annat men imorgon är det dags igen. Klockan 12 ses vi i Käglinge rekreationsområde! En tur runt fårhagarna i solen - hoppas verkligen att nordanvinden har mojnat tills dess.

Igår tog Isabelle bort stygnet som Alexandra satte dit på LC:n förra helgen. Det är så läkt och fint (och ursnyggt sytt - Tack snälla Alex!!!) - syns som ett litet streck och kommer säkert inte att synas alls när den lilla lilla pälsen växer ut igen.