torsdag 3 juni 2010

Reflektioner från en rullstol

JAG NÅR INTE!

Det är den allt överskuggande känslan. Det är obekvämt att jobba ur, är en annan. Efter 2 dagar och några få korta pass i detta hjälpmedel är jag redan tacksam för att veta att det är en begränsad tid det handlar om. Min respekt för dem som är rullstolsbundna har alltid varit stor, men har ökat exponentiellt.

Jag skulle ta dricka i kylen - hur öpna dörren när man täcker den med en rullstol? Jo man rullar förbi dörren och vrider sig bak i en omänsklig ormrörelse och sträcker de flesta av musklerna i överkroppen (samt tårna?!?!). Sedan ska jag bara hälla den i - ett glas... Det når jag inte! Nu funkar ju det för mig som kan resa mig upp och ta ett glas, men om jag inte hade kunnat det hade jag fått dricka ur paketen. Efter frukosten skulle jag hänga tvätt. Torkskåpet var ju inte att tänka på. Eftersom jag har mitt långa ben stickande ut rakt fram så kan jag inte köra nära på det hållet utan jag fick backa upp till tvättställningen med ryggen och sedan återigen vrida runt kroppen i omänsklig snurr för att hänga upp klädesplaggen.

Vi hade en föreläsning på en konferens häromåret av en kille från Göteborg, jämnårig med mig, som var neurosedyne-skadad. Han hade små stumpar istället för både armar och ben. Det är en av de absolut mest imponerande människor jag har hört. Han klarar allting själv! Han har provat massa idrotter i skolan och så. Han är gift och har barn och tar själv sina barn till och från skolan. Läs gärna mer om honom! Mikael Andersson. Makalös människa! http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article1074385.ab

Vet ni, nu har jag pausat en stund och under tiden har arbetsterapeuten varit här. Nu har jag en ställning med handtag runt toastolen! (Jösses!) och en duschstol i duschen. Jaja Pers mamma som är 80 är inte i närheten av dessa hjälpmedel, MEN, det har inget med ålder att göra! Eller hur? Jag är inte för stolt för att få hjälp som underlättar livet lite även om det bara gäller några veckor! Säger-hon-övertygande-för-att-försöka-intala-sig-själv!

Nåväl, det gör inte speciellt ont vilket är skönt. Inte i foten i alla fall, däremot mer i andra delar av kroppen, ryggen, nacken och någon liten irriterande muskel jag har hittat i magen...

Ni vet hur mycket jag älskar kommentarer så kommentera gärna och gläd en invalido :)

4 kommentarer:

  1. Att bryta ett ben är inte kul för någon kroppsdel (gäller kanske om man bryter något annat också). Vare sig man sitter i rullstol eller går med kryckor. Man kan göra i stort sett allt själv (med lite hjälpmedel iof) men satan vad tid det tar...
    Håller tummen för att tiden går fort trots allt.
    Kram Susanne

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Är bara och tittar hur du har det, verkar gå hyfsat bra för dig.
    Ja, man upptäcker saker -som man aldrig skulle ha gjort annars- när man är justerad, så det finns alltid något "positivt" med benbrott.
    Vad hände när du bröt benet?
    Hälsn från norr!

    SvaraRadera
  3. Wow! Du kommer att vara superfit när det här är över! Tänk på alla muskler du hittar nu!

    SvaraRadera
  4. Ja nog får man sig en tankeställare när man själv hamnar i en sådan situation. Hoppas du håller dig på "hjulen" o inte välter i dina vändningar o vridningar. Krya på dig.

    SvaraRadera