I fredags kom Annelie och Mathias med Iskra och Iskall som vi ska passa i helgen medan de ska till Ronneby och roa sig på utställning.
Det finns en stor matta och ett bord att busa under
...inte det lättaste att fotografera valpar
Man kan leka följa John (Bella) ...
...och bestiga berg för att komma åt de saftiga trädkronorna...
...eller bara titta ut över domänerna.
Sedan blir man trött och då är det mysigt att sova tillsammans i fluffotöljen!
Isabelles kompis på besök. Hon har ingen egen hund :-) Här: 4
Jag heter Källornas Iskall och är världens sötaste lille kille!
Jag heter Iskra och saknar min matte Annelie lite fast jag har det rätt bra här :)
Nu är Madeleine uppe och gör frukost, undras om hon tappar något?
Kolla svansarna - är det katter? :-)
Idag fick vi följa med på whippetträff, det var 6 stora whippets, en Galgo och 2 Saluki. Spännande, men vi fick inte springa med dem för Jeanette är mesig!
Efter 1,5 timme där var vi rejält trötta.
Jag orkade INTE gå in själv. Tur att Hilding kom!
...och att Mirjam kom så att Isse också fick sova gott...
Lisa och Bella var också lite trötta (kan t o m få plats i en bebiskorg)
...och så här jobbigt hade vi det när husse och matte kom!
Ja det var denna helgen det. Imorgon börjar jag jobba!
Det ska bli skönt för hjärnan har verkligen haft semester i fem veckor och känns mest som sörja :-) Dessutom har semestern varit så helt avkopplande som jag hade önskat mig! Jag har haft sådan grym "hemmaabstinens" nästan hela året så att det har varit så skönt att bara vara hemma, pyssla, umgås med vänner, spela spel med barnen, titta på TV en hel dag, läsa böcker.
Vädret har jag faktiskt inte heller tyckt var så dåligt (även om det kan vara att sticka ut hakan). Klart att augusti kunde varit bättre och att jag tycker det är lite trist att det är höst i augusti, menmen, inget att göra åt. Det enda jag kan göra något åt det är hur jag väljer att förhålla mig till vädret! Och jag väljer att inte låta det påverka mig.
Min kusins bästa vän dog av cancer i magen i torsdags, 42 år. En annan vän kämpar mot en hjärntumör, 42 år. Det finns sannerligen värre saker än regn.
Och imorgon har jag privilegiet att få gå till ett arbete jag älskar. Jag är sannerligen lyckligt lottad och enormt tacksam.
Nu är det nog dags att försöka vända tillbaka dygnsrytmen!
