Hej på er!
Det var vansinnigt längesedan jag var här och skrev något. Vet inte om ni har saknat mig, men jag har haft lite för mycket att göra för att hitta plats för bloggen "min egen dagbok". Det finns så många media idag. Jag är aktiv på Facebook, lite på Twitter, lite Instagram. Blir nog helt enkelt för många kanaler och det känns som om jag upprepar mig.Sedan är det det där med för få kommentarer. Alla andra har ju också miljarder kanaler.
Facebook gillar jag verkligen. Folk får tycka vad de vill, men möjligheten att ha/få kontakt med människor i hela spektrat av livet tycker jag är berikande.
Jag använder inte min blogg som egen kanal så mycket men väldigt aktivt som en länk till alla andras bloggar som jag har här på min sida.

Lite personliga reflektioner om var mitt liv är nu.
Jag mår bra och alla i familjen mår bra. Det är ett privilegium.
Dock finns det, på inte alltför långt håll, 2 stycken som kämpar med svår cancer och en arbetskamrat som har en liten son som kämpar mot en svår diagnos. Detta präglar naturligtvis vardagen trots en positiv inställning och en tacksamhet för att jag för tillfället är skonad allra närmast huden.
Som en priviligierad motvikt till elände är jag begåvad med ett par nya vänner genom hundarnas försorg. Dessa urgulliga vänner är avsevärt mycket yngre än jag och alltså i en annan livsfas vilket innebär att jag får vara tillsammans med spädbarn på nytt! (Skönt när döttrarna blir 18 och 15 i år och jag DEFINITIVT inte är redo att bli mormor för deras skull :) Lilla Ebba som är 4 månader ska snart ha dop där jag och delar av min älskade kör Gospel Glow ska få sjunga in henne i livet. Sedan kommer en annan liten tjej snart - Olivia? ;-) som jag också ser fram emot att få vara nära. Livets ytterligheter sammanlänkade mitt i mitt liv.

På tal om kören så var jag ifrån den i nio månader. Olika saker gjorde att jag inte riktigt orkade/hann vara där. Jag är tillbaka sedan januari och det är roligare än någonsin. Jag citerar min gulliga körkompis Ytte: Älskade Glowisar, ni berikar mitt liv!
Och alla hundmänniskor - ni berikar också mitt liv och jag hade varit fattig utan er!
Nu låter jag otroligt jolmig och ni som inte känner mig kan tro att jag har luktat på korken men resten av er vet att jag bara är ärligt tacksam över att ni finns i mitt liv. Familj, arbetskamrater och andra vänner naturligtvis också inkluderade.