fredag 31 augusti 2012

Nu är mitt liv slut

Eller rättare sagt, nu börjar det - eller en epok är slut - eller en börjar.
Svårt att förhålla mig till att definitivt klippa navelsträngen till älskade 18-åringen som ska lämnas på Kastrup imorgon bitti för ett år i Portland, Oregon. Utbytesstudent i det stora landet i väster. Kastade mig ut och köpte förhållandevis ogenomtänkta presenter till värdfamiljen. Vill bara att de ska älska min lilla snutta!
Föräldrarna är lika gamla som vi ungefär. De har två döttrar som är födda 93 och 96, alltså båda ett år äldre än våra. Den äldsta går på college men bor hemma och den lilla ska gå på samma skola som Madeleine.
Hoppas att de vill adda mig på facebook. Hjärnan är som mos. Vet absolut inte vad jag ska tänka. Mina tankar går i kors, lättnad över att hon ska få komma iväg, Förtvivlan över det gigantiska tomrum som kommer att finnas i hemmet där Madeleine har varit hela sitt liv och eufori över att hon får komma iväg och leva sitt livs första dröm, och att vi kan hjälpa henne med det!
Ja jösses vilka floder som kommer att rinna denna helgen. Jag vet inte vad jag ska göra med mina nästa 10 månader. Tack och lov för Isabelle, Per och hundarna. Grattis Madeleine och hoppas att du får en fantastisk resa och en underbar upplevelse! Jag älskar dig så det gör ont!